Skor för rusk

Det går mot vinter,

eller det är i alla fall riktig höst,

och med väderförändring på gång.

Så jag har plockat fram vinterskor,

och tovade strumpor.

Inget går upp mot dem - helt i ull, mjuka och varma.

Blir det regn - vilket faktiskt är utlovat - byter jag fotbeklädnad.

Fortfarande tovade men nu mer toffellika. 

I dem går jag helt barfota och den tovade ullen blir en extra hud.

Så stoppar jag fötterna i galoscherna när jag ska ut.

Himla smidigt och enkelt.

Pengaförvaring

Somliga har pengarna i madrassen,

och det är kanske lika så gott idag,

 när räntan är obefintlig.

Men då borde man göra som förr - knyta om sedelbunten.

Och till det ta sedelsnöre, ett garn gjort för uppgiften.

Starkt, smidigt, mjukt och sextrådigt enkeltvinnat av bomull. 

Men Astrid, Ingemar och Dag får inte det om midjan.

Carl, Gustav och Selma fick också nöja sig med pappersbanderoller.

För det var länge sedan Tumba bruk sålde ut garnet.

 

 Inte heller de fina myntpåsarna brukas längre.

Vävda i linne och med namnet invävt.

Vilken materialkännedom man hade förr,

och så noga man var med utformning och kvalité.

Jaha...

... så kan det gå när jag blir uppslukad.

Jag glömde helt att fota och dokumentera,

på den tredje workshopen på broderisymposiet i Linköping.

När vi kom in i salen fick var och en en hög med tyg.

Och vilka tyger - vilken materialkunskap vi fick ta del av.

I botten på högen ligger ett vitt bomullstyg.

Tuppens babylakansväv, linneappreterat - alltså sånt finns inte idag!

Över det ligger en bit hellinne i tuskaft,

och därefter kommer en bordsfilt, i syntet, och så ett svart siden.

Överst är början på mitt broderi, ett siden i tuskaft,

som ligger på skrådden över ett tunt bomullstyg.

Nu kollar vi på tråden vi ska sy med, underbart silke!

Till vänster ligger en spole sysilke, används till förstygn i broderiet.

Så kommer några trådar knapphålssilke.

Ett sextrådigt "Floss" lämpligt till tambursöm.

Trådarna längst till höger är löstvinnat silke i två nyanser,

och här används hela kardelen, alla trådar.

Den syntetiska bordsfilten är ganska tjock,

och den används till att stoppa upp former, klippt eller uppruggad.

 

 De båda sidentygerna är olika inte bara till kulören.

Det svarta är lite taftaktigt, stumt och en aning svårt att forma.

Men det vita är underbart följsamt, segt och smidigt.

Det fick bli mitt övertyg och bomullen undertyg.

Mellan dessa lager stoppades så borsfilt och trådar in för att ge mönster.

Trapunto, matlassé och sticksöm provade vi.

Resultatet kan bli som jackan från Riga.

Men då är man mästare!

Tack Maria Silfverhielm för din kunskap.

Stickupprop!

-Varför stickar du?
-Vad strävar du efter?
-Går det att sticka fred?

De frågorna vill Armémuseum ha ett svar på. 

Inför utställningen Knitting Peace med Cirkus Cikör.

Utställningen är ett samarbete mellan Cirkus Cikör och Armémuseum.

Den öppnar den 2 december, men mer information kommer här.

Även du kan delta i utställningen, genom dina vita stickade alster.

Och museet kanske deltar med stickad strumpa modell 1837?

Den finns i alla fall utställd på museet och packades förr ner i soldatens ränsel.

Hur stickar man fred? 

Välj ett vitt garn och sätt fart på stickorna.

Svara på ovanstående frågor, skriv ditt namn, telefonnummer och adress.

Posta till Maria Skans, Armémuseum,

Box140 95, 104 41 Stockholm.

Snarast.

Falkenering

Jakt med hök och hund omnämns i Västmannalagen på 1300-talet.

 Ett av motiven på Rogslösadörren är en jaktscen med hundar och hök.

Och höken eller falken, svårt att veta vilket, tecknade jag av.

Ett motiv som jag sedan omsatte i textil i min andra workshop.

Nu var Frida Bengtsson inspiratör och lärare.

Vi skulle jobba med läggsöm, sy fast en tråd på ytan.

I läggsöm används en tråd, som av någon anledning,

 inte går att sticka genom tyget. 

Den följer konturen och sys fast med en tunnare tråd.

Frida hade dukat upp med svarta trasor i olika tjocklek och kvalité.

De gick absolut inte att sy med - perfekt för läggsöm!

 

Till konturen snodde jag trasan, den blev en sträng.

På samma vis formade jag nitarna, snurrade strängen runt,

och sydde ner med små täta stygn. Snyggt!

Både hökens och falkens stjärt är lång och tydlig.

Det visade även smeden på sin fågel.

Så jag valde att låta trasan ha sin fulla bredd,

och sydde över den med flätsöm i grått lingarn.

Det gav en effektfull dekor som markerar vingpennorna.

 

Tina hittade ett annatt sätt att lösa uppgiften.

Hon har sytt på fågeln i alla tre kurserna.

Ben och klor i tyll, kontur och stjärt i läggsöm,

och så ett uppstoppat broderi till kroppen.

En bra lösning som ger en reliefverkan åt fågeln,

 en fågel lämpad för falkenering.

Tyllbroderi

 Tyllbroderiet har verkligen utvecklats.

Förändrats och förnyats, 

fast en grund finns fortfarande kvar.

Med den här högen av tyll lockade Katarina Evans oss till stordåd.

Vit bomullstyll, men massor med härlig syntettyll,

i alla möjliga kulörer. Ett billigt material att jobba med.

 

 Du trär tråden genom hålen för att få fram mönstret.

Vanligast är att bara följa rutorna men även andra stygn är bra.

Kaststygn, kråkspark och kedjesöm ger fylliga linjer.

Schattersömmen ger tydliga ytor som svävar över tyget.

 

 En tecknad förlaga, på papper eller tyg, fästs bakom tyget,

och sedan är det bara att följa linjerna.

Och resultatet kan bli hur olika som helst, beroende på söm.

Och också hur tygerna blandas.

Vitt i botten, rosa till ansikte och så guld för härligheten!

Tänk vad lite kan göra mycket - det gäller bara att se.

Efter två och en halv timme var det genomgång.

Katarina visade på nya möjligheter med våra broderier.

Hur skuggan spelar in i motivet och förstärker det,

hur vi kunde hitta olika monteringslösningar för att få bästa resultat.

Och helt plötsligt blir tyllbroderi högintressant. 

Tack Katarina!

Dörrar med smide

 Högsta mode på medeltiden var dörrar med smide.

Det finns flera kyrkor i Östergötland med smidesdörrar.

En port i järn är solid och håller ondskan borta.

Kyrkans portaler sågs som ingången till Paradiset.

Vem som helst fick inte komma in,

och här hjälpte järnet till att skydda ingången.

De skramlande ringarna nära nyckelhålet gav extra skydd.

 

Om porten in till Rogslösa kyrka finns flera sägner och berättelser,

att den kommer från en trollfest i Rödgavelns grotta,

och en annan att den är från Drottning Ommas borg. 

Säkert är att den är tillverkad efter 1240 och klar år 1275.

Det förmedlade Gunnar Nordanskog i sin föreläsning i kyrkan.

Dörrens motiv har han tolkat mästerligt i sin avhandling, se här.

Den övre delen visar en jaktscen där hjortar jagas med hund och fågel,

jägaren blåser i ett horn och har ett svärd fäst vid bältet.

Den nedre delens motiv visar syndafallet och utdrivandet ur paradiset.
Hur Eva plockar ett äpple, ormen och hur Adam blir bortmotad av guds hand.

Djävulen drar Eva i håret, det eviga kvinnliga straffet.

Smidet är ett mästerverk, i materialet och hanteringen av det.

Lösningarna i tillverkningsprocessen är finurliga, 

se hur nitarna som håller järnet på plats placerats.

De bildar äpplen, ögon och annan dekor.

En namnlös mästare av vår tid kallad "Rogslösamästaren"

har lämnat ett mästerverk efter sig.