Paket från Japan

Japaner är så himla duktiga på paket.

De hittar alltid roliga lösningar på hur man kan slå in saker.

Som här, en hel påse med små dockor i kimonos.

Påsen i sig ser ut som vilken cellofanpåse som helst,

men du ser dockorna och blir nyfiken.

Små japanska pojkar i kimono med ikatmönster.

Så jag plockar ut dem och får en hel skara barn.

Pojkar och flickor i olika dräkter.

Men vet du - det är kex och en nöt inslagna i papper!

Tänkt att äta som godis, men vem vill knapra på så söta barn?

Säv

Säv är ett halvgräs som växer i eller nära vatten,

en växt som vi sällan drar nytta av idag.

Annat var det förr...

...då gjordes skor av växten.

Dessa kommer ursprungligen från Danmark,

där de fortfarande tillverkas.

 Säv var också ett bra inslag i mattvävar.

Slitstarkt och billigt - om man plockade säven själv.

Bildens mattor är köpta på auktion i Finland.

Aja Lund med bloggen Lundagård gjorde fyndet,

och du kan läsa mer om det på bloggen Lundagård, här.

 Av säv flätas även både burkar och hattar.

En egengjord sävhatt, mer hållbar än en stråhatt, vilken lycka!

Missunnsam?

Vem älskar inte valnötter?

Jag tror att de flesta gör det - i alla fall i min familj.

Så det blev lite av en besvikelse,

när skörden inte blev större.

Vi har gått och letat på marken efter nötter som fallit.

Men inte har vi hittat så många som vi brukar.

 Däremot har jag sett skatan ivrigt besöka trädet.

"Plockat" en nöt och sedan släppt den på marken för att äta.

Det fick avgöra saken, vi får skaka ner dem. 

Men oj så svåra de är att se bland bladens skuggor.

Och inte blir det lättare när de faller i gräset, gröna som de är.

 

Ett femtiotal nötter lyckades vi bärga, 

julen är räddad - i alla fall vad det gäller valnötter.

Två har skatan hackat på,

fånigt nog känner jag mig missunnsam!

  

Lakan för en drottning

Hur kan kungliga lakan se ut?

Påkostade, av bästa kvalité och rikt utsmyckade,

det är min bild av ett kungligt lakan.

I somras fick jag möjlighet att ta del av lakanen,

på utställningen om Hedvig Eleonora på Gripsholms slott.

 Talande textil heter den och den pågår till 6 januari.

Här finns några av hennes sängkläder, flera lakan bland annat.

De "vanliga" var sydda av huslärft, ett något simplare linnetyg i tuskaft.

Märkta HE under kunglig krona i kedjesöm.

Hedvig Eleonoras märkning var lite speciell, 

förutom initialer var även namnet på slottet där de brukades inbroderat.

Tillverkningsåret var viktigt, men även ett ordningsnummer,

på så vis fick man ett jämt slitage på lakanen.

Det var också lätt att hålla koll på att alla fanns kvar. 

Utställda var även hennes brudlakan, såna brukar vara praktfulla.

Men nej, inte imponerade de på mig - först.

Ganska anspråkslöst broderi, med initialer och årtal under krona.

GH står för Holstein Gottorp hennes födelseplats.

 N 6 är nummerordningen, fyra par lakan följde med, 

alla sydda i den finare klosterlärften.

Längden var fyra och en halv svensk aln, dryga fem meter.

När jag ser på trådtätheten och stadkanterna förundras jag,

rent av imponeras - allt är handgjort, både tråd och väv.

Då kan jag dessutom förstå att även en drottnings lakan lagas.

På ett par ställen är rejäla stoppningar gjorda.

Både grova och klumpiga mot tyget.

Även barockens drottning fick spara!

Hej och hå!

Sängens prydnad, det är nog överlakanet.

I alla fall i södra Sverige.

Där har det lagts mycket krut på utsmyckningen.

Ja på hela lakanet, här var det inte fråga om mittsöm.

Inte gällde kypert heller, den tunnare och lättare tuskaften skulle det vara.

Jag tror rent av att man kostade på sig köpetyg, maskinvävt.

Så fållade man med hjälp av symaskin, smalt i fotänden,

en bred och dekorativ kant upptill.

Det gav en snygg och stadig avslutning som kunde vikas över täcket.

Så tillkom broderierna, här plattsöm, klumpsöm och engelska hål.

Notera med vilken säkerhet det är broderat, 

hur blommorna höjer sig över tyget och ger en relief.

H A står för Hilda Andersson, efter att hon gift sig, morfars syster.  

Jag vet inte om detta är hennes brudlakan, det känns som så.

 Men vad är då detta?

Antagligen ett äldre lakan, eller inte lika "fint".

Det är hopsytt på mitten och har lite grövre tyg än det förra.

Är det hemvävt? Hilda var en skicklig väverska.

Broderiet som går över hela lakansbredden är enklare.

Mest består det av stjälkstygn och bara några få motiv i plattsöm.

Men monogrammet är lika - till motivet.

Det har inte alls samma säkerhet i stygnet, var nålen sticks ner.

Inte heller samma fyllighet i tråden.

Är det här ett lakan som Hilda övade på innan det fina?

Men eftersom motivet är annorlunda tror jag inte det.

Jag misslyckas i mina teorier,

och jag misslyckas i mitt foto, jag är inte nöjd alls!

Hej och hå så jobbigt det blev!

Lakanslyx

Det här med lakanslyx har variera.

För dryga hundra år sedan var yllelakan det bästa.

Men långt tidigare gällde kalvskinnslakan.

Att bädda med lakan av skinn var vanligare än man tror.

Kalvskinn med håret kvar, även till kudden.

Lakanet la man över halmen i sängen, man kom undan att den "puttade".

Till täcke drog man så en fårskinnsfäll över sig. 

En skinnbäddning kallar man den här kombinationen av sängkläder.
En lyxbäddning även idag - prismässigt om inte annat.

Ytterligare en lyx var "garderoben" mellan sängarna.

Som här på Delsbo forngård.

Den gav lagom mycket avskildhet.

Underlakan

Det här med lakan är en konst för sig.

En kunskap jag vill påstå att vi tappat idag.

För hur många av oss tänker på hur ett underlakan ska se ut.

 

Nu menar jag inte mönster och kulör.

Inte heller storlek, bredd och längd. Där gör vi bra val.

Men kvalitén, tänker du på den när det gäller underlakan?

Jag gör det sällan - eller aldrig uppriktigt sagt.

Annat var det förr. Ett underlakan skulle vara vävt i kypert.

Det ger en viss mjukhet åt tyget och det blir mer slitstarkt, 

viktigt då när man vävde själv och visste värdet.

Bomull i varp och lin i inslag, en tålig kombination, lätt att tvätta.

Vävde gjorde man på halv bredd så det blev att kasta ihop två längder,

för hand så sömmen blev smidig och nästan osynlig.

Fållat med hjälp av symaskin och så märkt,

HJ - Hilda Johansson, min morfars syster, mästerlig med textil.

Ett annat underlakan jag knappast skulle välja idag.

Av kraftig bomullsflanell, inköpt på 1960-talet.

Maskinvävt i kypert och maskinfållat.

Det här är farfars lakan, han ville ha varmt och gott i sängen.

Men så var han van med vepor i ull sedan barnsben.

Intressant tycker jag det är med kvalitén,

den har förändrats och anpassats till tiden, men en likhet finns kvar.

Ett underlakan bär på historia, bara du tittar ser du!