Lika som bär

Likheterna mellan olika kulturer är slående.

Det finns alltid några tekniker som förekommer på fler platser.

Särskilt när man tittar på den folkliga kulturen. 

Där har en företeelse ofta levt kvar under en längre tid.

Så på Folkkonstmuseet i Wien kände jag igen mig i flera rum.

Sillakassen är ett exempel, den som vi tycker är så unik,

som vi funderat på om den inte skulle kunna bli ett immateriellt kulturarv.

Alltså själva tekniken, hur man gör den, och det är inte många som kan den konsten.

I Wien hittar jag en kasse som lika gärna kunnat hänga i Sverige. 

Jag är lite kär i kassen och har skrivit om den förr, här.

Ett glatt igenkännande blev det också för ett par skor.

Senast jag såg dem var i Vitryssland då ett par fick följa med mig hem.

Kanske inte så konstigt att typen finns på flera orter,

materialet, granbark, är lättillgängligt och tekniken är enkel.

Med kraftiga strumpor på fötterna blir skorna helt okey att använda.

Klicka här så hittar du de Vitryska skorna.

Vi är mer lika än olika!

Wiens arkitektur

 Gillar du arkitektur och att titta på hus,

- ja då rekommenderar jag Wien.

Här finns så oändligt många olika stilar.

Det blandas friskt och krockarna blir häftiga.

Eller vad sägs om den gotiska Stephansdomen som började byggas 1230.

Mittemot ligger Haas Haus byggt i stål och glas 1990.

 Ett annat exempel är Postsparkasse, ett mästerverk av Otto Wagner.

Han ritade det 1904-1906 och han ritade allt, till och med ventilationstrummorna.

Huset känns fortfarande väldigt modernt och visar upp ett utsökt hantverk.

Blir du nyfiken och vill se mer så klickar du här.

Grannhuset är också fascinerande,

visserligen med ett helt annat uttryck men troligtvis byggt samtidigt.

Över varje källarfönster finns en platta gjuten i brons.

Motiven på plattorna visar män som arbetade med olika hantverk.

Såga, hugga och stapla ved. En syssla som ger muskulösa kroppar!

  

En blick in i gelbgjuteriet visar samma män,

men nu med förkläden - i alla fall de som vänder framsidan åt oss.

Lite riskfyllt är det för mannen som tömmer skänken.

Naken och helt utan skyddskläder.

 Men så kom jag till den bästa plattan - i mitt tycke!

Män med pagefrisyr i en vävateljé.

Häftigt att spinna, varpa och väva helt utan kläder.

Men flera packar väv är klara, nu saknas bara bilden av ett skrädderi.

 Otto Wagner är även pappa till detta hus,

ritat 1899 och något av jugendstilens höjdpunkt i Wien.

De glittrande guldutsmyckningarna är gjorda av Kolo Moser.

Skymtar gör även det hus som kallas Majolikahaus.

Namnet har huset fått efter de kakelplattor som fasaden är utsmyckad med.

 Neues Rathaus, nya rådhuset, är byggt år 1872-1883.

Här huserar Wiens stadsfullmäktige och landsting.

Precis som många byggnader från den här perioden är stilen nygotik.

Huset utstrålar makt vilket det också är fyllt med. 

Det blev ett smakprov, 

Wiens arkitektur kan nog visa alla stilar.

Collective heart

I Stephansdomen i Wien upptäckte jag en spännande textil.

Det finns en tradition att smycka koret med ett konstverk under fastan,

Fasting Cloth på engelska, jag vet inget svenskt ord.

Det här året hade uppdraget gått till Eva Petrič.

En konstnär från Slovenien som uttrycker sig med foto,

video och multimedia installationer.

Klicka här för att ta del av Eva Petričs hemsida.

Framme i koret, mitt för högaltaret, i kyrkan visades konstverket.

Collective heart heter skapelsen,

och det är en elva meter hög och fem meter bred textil,

sammansatt av äldre, återbrukade, spetsar från "hela" världen.

De knypplade, virkade och stickade spetsarna, alla handgjorda,

 knyter ihop önskningar, minnen och samhörighet mellan folk.

Här kan du ser mer om tillblivelsen.

För att vara en textil är konstverket stort, 55 kvadratmeter,

och det utstrålande ett mäktigt intryck.

I kyrkorummet blev det en unik händelse både med sitt budskap,

och med den avgränsade tid det visades.

Många kom för att beskåda det och för att fotografera.

  

Konstverket invigdes på fettisdagen, den 9 februari kl. 20.00, 

och togs ner på påskaftons kväll, den 26 mars.

Under stilla veckan var krucifixet övertäckt med ett svart tyg.

Det gav installationen en extra dimension.

Som textilare vill man gärna studera tekniker nära,

något som inte lät sig göras på plats.

Men med kamerans hjälp kommer två lite halvsuddiga bilder.

Flera av de knypplade spetsarna är gjorda av en 80 år gammal dam,

som skänkt den till Eva Petrič.

Damen har försörjt sig och sina fem barn genom knyppling.

De här spetsarna var inte helt felfria och kunde därför inte säljas.

Vid verkliga närstudier syns både virkade och stickade dukar.

Jag kan känna att det är samma textil som vi här hemma jobbar med.

Återbrukade prydnadsdukar - en klar samhörighet mellan oss.

Jag kan även känna att Ulrika Björkman skulle kunnat skapa detta konstverk,

men så här visar hon spetsar på Nordiska museet, klicka här.

Hästarnas stad

Wien är verkligen en stad där hästen är närvarande.

Men jämna mellanrum ekar hästhovarna mellan husens väggar.

Ett ljud som jag tycker är pittoreskt och trevligt.

Att uppleva Wien från en vagn dragen av hästar är det många som vill.

I maklig lunk hinner du se alla vackra hus, höra stadens ljud och supa in alla dofter.

Vagnarna är alla olika och minutiöst välskötta, blankputsade.

Även på Wiens nöjesfält, i Pratern, finns hästar.

Nu drar de vagnarna i ponnykarusellen.

Det lät väldigt lockande när vi läste om det,

men på plats var det endast beklämmande - stakars djur.

Att gå runt, runt för att folk ska få lite kul, inte alls roligt tyckte vi.

Nej bättre är det då för Spanska ridskolans hästar.

Vackra och välskötta djur som motionerades varje dag - inför publik.

Det är specialuppfödda lippizzanerhingstar som tränas från tre års ålder.

Hästen måste alltid vara motiverad till ny kunskap,

därför är "utbildningstiden" varierande från häst till häst.

Stallet ligger på ena sidan gatan och ridhuset på andra sidan.

Mitt i centrala staden, vid Hofburgkomplexet.

När hästarna ska ledas över gatan till ridhuset samlas alltid mycket folk.

För att titta och fotografera. Jag fick en plats i första ledet,

kanske lite väl nära i mitt tycke - bilderna har inte den bästa skärpan.

De flesta ryttare är män, men några kvinnor börjar erövra hästryggen.

När man är färdigutbildad ryttare bär man en speciell uniform.

Bruna jackor, dubbelknäppta och med sprund bak.

För att funka bra på hästryggen. 

Där bak förvaras även godsaker som ges till hästen för gott jobb.

Hattar med "gulddekor", och så ska det vara hjortskinnsbyxor och kragstövlar.

Stjärnstatus når ryttarna när de passerar alla fotograferna!

Vinterridskolan är en upplevelse i sig, även utan hästar och ryttare.

Huset byggdes mellan 1729 och 1735 på Karl IV beställning.

Lyxigt och elegant!

Vi löste biljett till morgonträningen, bara för att få uppleva det hela.

Jag rekommenderar kanske att se en föreställning istället,

även om det kostar mer blir säkert upplevelsen större.

Men för några räcker det kanske att titta genom glasrutor,

in på stallgården och se hästarna i sina boxar.

Men kommer du till Wien ska du absolut gör det,

för det här är hästarnas stad!

Nu stänger vi!

Med sorg i hjärtat vill jag informera dig om,

att butiken Svensk Slöjd på Nybrogatan i Stockholm stänger.

Det är en butik jag kommer att sakna.

Nästan varje Stockholmsbesök har jag tittat in till den.

Fått inspiration av det fantastiskt fina sortimentet,

den praktfulla slöjden, både inhemsk och från andra länder.

Redan imorgon, måndagen den 4 april börjar rean.

Du kan läsa mer här.

Produkterna säljs med 50% rabatt,

för den 16 april stänger butiken för gott.

Tack för 15 fantastiska år!

Labyrint

Det är lätt att gå vilse och det är jag specialist på.

Har svårt att hitta norr och söder, ut och in.

Så med bävan klev jag in i labyrinten,

...i parken till Schönbrunn slott.

Funderade på vilken väg jag skulle ta.

Kom till en växande kvadrat.

Alla häckar var ca 180 centimeter,

 så jag kunde verkligen inte fuska och se över dem.

Med jämna mellanrum kom jag till en återvändsgränd.

Helt stopp och bara att vända om.

Men så tillslut kom jag till centrum,

fick gå upp på en plattform och få överblick.

Så skönt! Det blev lite panikartat ett tag mitt inne i gångarna.

Vad gör jag?

 Stressar - det är vad jag gör!

Just nu har jag svårt att få tiden att räcka till.

Dålig planering, helt enkelt.

Jag behöver vårda mina plantor,

tomaterna ville i större krukor/mjölkförpackningar.

De hann bli riktigt rangliga innan det blev av, men jag hoppas de tar sig.

Flitiga Lisa växer på riktigt duktigt, snart dags för omplanering.

Det andra gröna är tobak, klarar sig ett tag till, puh.

De stackars violerna inhandlades före påsk!

Trots det lär det dröja ännu ett tag innan de kommer på plats.

Tur att jag kan ha dem ut i alla fall.

Så vad är det som stressar mig så?

 Planerar för föredrag på lördag,

bara en dag kvar att jobba med det.

Får kanske ta natten till hjälp.

Men välkommen till Magasin Visborg!

Klicka här för mer information.